|
| |
| Direktoern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| En skoj bok om några gubbar och en tant i skogen. Det dricks en hel del sprit och skojas med brevlådor. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Vem älskar Yngve Frej
Vem älskar Yngve Frej. Ja det kan man fråga sig. Stig Claesson, mer känd som Slas, ställer den frågan i titeln till denna bok. Jag är inte helt säker på att jag uppfattar svaret på frågan någonstans i texten. Jag är inte säker på att jag uppfattar något svar på någon fråga egentligen. Men jag uppfattar en berättelse om en man som gjort sitt. En skomakare som lagat sitt sista par skor. En glesbygd som blir allt glesare. En glesbygd där bussen inte längre stannar, där inga yngre människor längre vill bo. Boken är skriven 1968 men problembeskrivningen är densamma idag där bland andra Po Tidholm har tagit vid med bravur.
Boken i sig utspelar sig under en kort period precis då skomakare Gustafsson har gjort sitt och gått i pension. Då han ska sätta upp en ny brevlåda inför högertrafikomläggningen får han ett infall och sätter upp en skylt som låter läsa att det finns ett fornminne på platsen. Då en nakenfotograf från Stockholm och hans kvinnliga sällskap stannar till med sin husvagn så får vi en liten inblick i det samhälle som en gång varit men nu mest handlar om att vänta ut döden. Det livas upp med kaffegök, pilsner och fiske samtidigt som man förfasas över hur slarvigt den nuvarande lantbrukaren sköter det slåtter som en gång i tiden var så nogsamt utfört.
Egentligen händer ingenting i berättelsen men den fångar ändå upp en härlig känsla av närvaro vilket gör att jag ger boken sju röda sammetskavajer i betyg. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Vem älskar Slas? När jag var liten hatade jag Slas. Hans barnprogram var fult ritade och riktigt tråkiga. Det handlade alltid om någon torr gubbe som satt i en stuga i en skog. Jag kunde inte fatta varför man visade program tecknade av ett fyllo som ritade sämre än mig själv. Varför kunde de inte bara visa , doktor Snuggles eller Tintin var min stora frågeställning?
Vi vet ju att Slas tecknar ganska kasst men hur skriver han då?
Också ganska kasst. Gillar du bitterhet så är Slas det självklara valet för dig. Detta är ingen gastkramande thriller om mord. Däremot handlar det om det svenska bondsamhällets död.
Jag tycker att det bästa delarna är när man får veta vad ett orv är och när de super. Det finns en del roliga poänger men mest av allt är detta bittert. Ett annat återkommande tema som finns med i flera av Slas böcker är att personerna i boken kör bil även fast de super något som iofs kanske är vanligt på landet.
Skriver Slas bättre än han tecknar då? Ja lite faktiskt, men det betyder ju inte något jättehögt betyg som ni förstår.
6 orv av 10
|
| |
| Mästermannen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Hundraåringen som...nej förlåt, det var inte den boken. Det här var ju föregångaren. Och man kan ju se både stilen och i viss mån historien i Hundraåringen är mer eller mindre plagierad från Slas Vem älskar Yngve Frej. Nu skrev jag visserligen att Hundraåringen var plagierad från Aarto Paasolina och Torgny Lindgren mem det var ju innan jag läst Slas. Jag skulle vilja stoppa in alla dessa författare i ett och samma fack. Vad skulle man kunna kalla det där facket då? Jag väljer att kalla det Nordisk Mellankomisk Skönlitteratur och jag ämnar skriva till stadsbiblioteket för att se om det inte går att skapa en ny bokstavskombo för denna genre.
I den här boken får man göra sig bekant med ett antal gubbar och en gumma som bor i en avbefolkad avkrok brevid en husgrund som de råkat kalla ett fornminne. Detta ”fornminne” gör att det dyker upp en hel del andra filurer såsom en porrfotograf, en hel del semestrande grupper som köper trasmattor och annat skräp. Kanske inte mycket till historia och det känns lite som att koka soppa på en spik. Det klarar dock Slas av och boken är humoristisk och väcker en och annan tanke om hur man såg påmframtiden för en massa år sen. En bra sak med boken var att den inte var onödigt tjock. Slas får fram det han vill med att väl avvägt antal ord.
Boken får sju röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 9/10 sammetskavajer |
| Slas är ingen slashas. Han är grym! "Vem älskar Yngve Frej?" Är perfekt lång och har en perekt historia. Vi får träffa ett gäng gubbar och en tant som har gjort sitt. Ett ständigt aktuellt ämne. Boken är skriven 1968 och känns lika aktuell nu som då. Boken har både en humoristisk och mörk ton. Det är lätt att skratta åt de gamla gubbarna med sitt påhittade fornminne och sina eftermiddagsfyllor men egentligen är de väldigt deprimerade och känner sig onyttiga, som några som blivit över. Slas lyckas göra denna berättelse både intressant och läsvärd. Det är konstigt att denna bok inte räknas som en av våra svenska klassiker (eller gör den det?). Jag förärar denna bok med hela 9 av 10 röda loppbitna överblivna sammetskavajer. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Vem älskar Yngve Frej
Historien utspelar sig i en avfolkningsbygd på 60-talet. Gustafsson sätter upp en skylt som lyder "Fornminne" och får därefter diverse besökare från stan som vill beskåda det utlovade fornminnet. Det blir möten mellan stadsfolk på semester, samt infödingarna - "dom som har gjort sitt".
Språket flyter på fint utan några större utsvävningar.
Jag märker tyvärr efter några sidor att jag har sett filmversionen av denna bok på SVT öppet arkiv, vilket tyvärr "spoilade" själva historien. Dock måste jag medge att Janne "loffe" Karlsson är som klippt och skuren för rollen som Nisse Pettersson. Man kan ana att Slas har en förkärlek till alkohol då en stor del av boken utspelar sig runt bordet där Gubbarna dricker olika sorters supar. Med de senaste diskussionerna om AI och att det potentiellt kan bidra till att fler människor inte har något jobb att gå till, så känns bokens frågeställningar aktuella.
Jag förärar Vem älskar Yngve Frej med 7 stycken röda sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 8/10 sammetskavajer |
| Man har ju hört talas om denne Slas ganska mycket genom åren särskilt genom vår käre finne i hamnen. Men detta var första gången jag hade nöjet att läsa något av denne mytomspunne mans verk. Det är ju nästan som man börjat trott att han nästan var en myt påhittad i finnens fantasirika hjärna. Men nej, icke här fick man äntligen läsa en bok av denne söderkisarnas söderkis. Jag måste säga att första halvan av denna bok var något av det bästa jag läst tyvärr höll inte boken den klassen hela vägen men fullt tillräckligt för att vara en av de bättre böckerna vi läst här på ekfs. Jag såg mina farföräldrars lantställe framför mig hela tiden jag läste boken. Deras permanentboende grannar skulle passat så väl in i denna historia om landsbygdens utarmning i Sverige. Jag förärar boken med 8 stycken gubbkepsar. |
| |