Nyheter Medlemmar Böcker Aktiviteter Forum Recensioner Logga in Just nu läses:

Titel Hägring 38 Författare Kjell Westö Skriven 2014 Antal sidor 299 Läst 2016-11-04 Vald av Raspberry boy Omdöme 7/10 Datum för diskussion 2016-11-04 Plats för diskussion Soldaten Svejk   Recensioner   Direktoern, Betyg 5/10 sammetskavajer Kjell Westö skriver om överklassen i Finland som vaskar champagne och åker på stryk av pöbeln. Likt Klas Ingesson har några överklassgubbar en egen mooseklubb. Denna gång kallad onsdagsklubben. Gud va töntigt! Jag tycker det är väldigt bra att EKFS inte är en onsdagsklubb. Det skulle vara både tråkigt och jobbigt att vara bakis på torsdagar. Och så tycker jag det är skönt att ingen i EKFS är nazist. Boken är tragisk med inslag av schizofreni och våld. Den beskriver klassamhället i Finland under 30- talet med rädslan från både Tyskland och Sovjet. Jag ger Hägring 38 5 röda sammetskavajer.   Dvärg, Betyg 8/10 sammetskavajer Vi får följa Klabben, en advokat av den liberalare sorten, något som tydligt sticker ut i den stämning som råder i Helsingfors och Finland under 1938. Extra tydligt blir det då Klabbens kamrater i onsdagsklubben inte alls står på samma sida politiskt utan tycker det är en självklarhet att Tyskarna ska få uttrycka och värna sin kultur. Att det sedan går ut över Österrike och dess omgivning är liksom något man får acceptera, även om man är liberal. Men Klabben är inte den av onsdagsklubbens medlemmar som sticker ut mest i dessa högerpopulistiska tider. Det är istället Jogi som gör. En konstnärssjäl i detta gäng med välutbildade framgångsrika män som arbetar som läkare och jurister. Och för att ytterligare komplicera så är Jogi dessutom jude och därför lite av mitt i epicentrum av de politiska diskussioner som uppstår då onsdagsklubben druckit sig igenom sina möten. (Det är inte utan att jag ser en viss likhet med vissa av EKFS möten då jag läser om onsdagsklubben. Dock är den stora skillnaden att vi inte har några öppet högerextrema medlemmar i vår klubb). Parallellt med att vi får följa Klabben så får vi också lära känna Klabbens kontorsassistent Matilda, eller som hon heter på sitt arbete, fröken Wijk. Matildas bakgrund är allt annat är ljus och vi får en liten skymt av ett Finland och dess historia som jag inte kände till. Boken väver samman den historian och ger en verkligt påtaglig känsla för hur stämningarna var i Europa under 1938. Och kopplingen till 2016 känns nästan smärtsamt stor, då rysskräcken åter växer och högerpolitiken är normaliserad till den grad att det i kväll, samma kväll som EKFS träffas för att diskutera boken, hålls en gala för Europas högerpopulister på Grand Hôtel. Detta ovan, tillsammans med det faktum att boken rent språkligt är välskriven, gör att jag verkligen gillar boken och delar ut ett betyg på åtta (8) röda sammetskavajer i betyg.   Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer Det är hjärnskrynklaren som är Kaptenen! Där har ni den, tidernas spoiler. Det känns riktigt skönt att få dra av en sån fet spoiler,speciellt i en bok som denna där man inte förrän på sista sidan får veta vem det är som begått nidingsdåden. Det är vid tillfällen som detta som en spoiler känns allra mest motiverad. Den forskning som har gjorts angående spoilers visar naturligtvis att det är mycket bättre att från början veta hur det ska gå i en bok eller film. Att veta hur det slutar skapar mer intresse för verket och de som vet hur det ska gå upplever också att det verk de sett eller läst är bättre än de som inte känner till utgången. Forskningen och vetenskapen talar som vanligt i klartext, trots att så kallade "spoilers" är bespottade av många medlemmar i denna i övrigt så snillrika förening. Eftersom jag har bra koll på landet Finland kommer här tre till spoilers: 1. Berättelsen om den judiske löparen som fråntas sin seger är baserad på en riktig händelse. Den riktiga löparen hette Abraham Tokazier. 2. Man kan heta Konni på riktigt. En av mina släktingar hette det tror jag. En av mina kusiner i Finland heter Ronni. 3. Hon som ror båten i skärgården och sedan målar på en vägg är Tååååååååve Jaaaaaansånn som skapade Muuuumin. Jag har själv sett väggen i Helsingfors. Boken handlar iallafall om en klubb med finlandssvenska gubbar som möts på onsdagar och frossar i portvin, whisky och korv. Upplägget för deras klubb är kanske något jämförbart med EKFS upplägg, men istället för att innehålla universums absoluta intellektuella grädda innehåller deras klubb advokater, smygnassar och många andra psykfall. Under ett av deras möten (som hålls inne på en gubbe som heter Thunes kontor) så känner en tant med psykiska problem igen en av medlemmarna i klubben som sin plågoande från finska inbördeskriget. Tanten beslutar sig för att mörda gubben. Boken slutar precis som denna recension börjar. Man får reda på att Kaptenen är hjärnskrynklaren. Jag tycker att boken var okej men inget mästerverk. Det var dock riktigt kul att äntligen få läsa om Finland vilket gör att mitt betyg slutgiltigt blir 7 gabardinkostymer.   Mästermannen, Betyg 8/10 sammetskavajer Den här författaren har ett imponerande sätt att beskriva omgivningar, mycket målande och vackert. Det skulle inte förvåna mig om han skrivit poesi. Den här boken handlar om det kanske inte så vanliga ämnet, inbördeskriget i Finland, och om det mycket vanliga ämnet inom EKFS (skål för vårt intellekt) andra världskriget och judar. Detta skulle man kunna säga är kulissen eller epokerna där berättelsen utspelar sig om ett gäng gamla finlandssvenska studiekamrater som gemensamt har en klubb som möts upp på onsdagar där de super till och diskuterar politik. Själva historien innefattar även en kontorist samt hennes bror, en musikvirtious som spelar i en orkester som heter Arizona. Vad handlar historien om då? Jo, då kan jag bara rekommendera er att läsa den själv men jag kan redan nu nämna att det finns minst med ett mord, ett självmord, våldtäkt, krigsförbrytelser, hemska fångläger, otrohet, sinnessjukdomar och en hel del superi, slagsmål och bastubad. Sa jag att den utspelade sig i Finland? Helt klart läsvärd. Åtta röda!   Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer Hägring 38 hade varit en riktigt bra bok om man hade varit i Helsingfors mer än 2 gånger. En gång var jag där med morsan och farsan när jag var runt 12 år gammal och den resan minns jag inte mycket ifrån eftersom det var så länge sedan. Den andra gången jag var där var på min muckarresa från lumpen, även de minnena är diffusa men av andra anledningar. Hägring 38 bjuder på en del fina beskrivningar av Helsingfors som sagt var och en bra historia. Slutet är riktigt rafflande och jag hade inte fattat vem den där Kaptenen var innan man fick reda på att det var den där casaonovan till hjärndoktor som var samma man. Bra bok men man borde skrivit om Arboga eller Vällingby eller någon annan ort som man varit mer i så att man hade fattat sammanhanget och var de olika mangubbarna var. Tycker det för övrigt var lite töntigt att ha en sån där klubb med bara en massa gubbar som sitter och snackar en massa och super. Måste finnas bättre saker att göra på kvällarna. 7 av 10 röda kavajer får boken av Planekonomen.   Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer Hägring 38 handlar om år 1938 där vi får följa advokat Claes Thune, hans firma samt umgänge i Helsingfors. Umgänget består mest av hans skolkamrater i "onsdagsklubben", några släktingar samt hans kontorist. Språket känns lite daterat, ungefär som om den skulle ha skrivits 1938. Detta gör inget alls utan bidrar tvärtom till en bra läsupplevelse. Kjell Westö använder sig av en teknik där han låter huvudpersonen få ta del av något som sedan delges med läsaren några sidor senare. Det skapar spänning och en vilja att vända blad, men kan också vara något enerverande ibland. Jag gillade Hägring 38, den gav en inblick i hur Helsingfors såg ut år 1938 precis när kriget börjat. Den beskriver i mycket hur de olika politiska grupperna kan tänkas ha resonerat. Den var lite seg stundtals när Onsdagsklubben skulle dra paralleller till historier om ryska kejsarinnor eller liknande. Allt som allt förärar jag Hägring 38 med 7 stycken röda sammetskavajer.   Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer Kjell Westö - Hägring 38 Äntligen en bok i EKFS som behandlar ett nytt ämne och då pratar jag självklart inte om judar, som jag antar flera kommer påpeka, berörs på ett eller annat sätt i 90% av ekfs bokval. Nej jag pratar självklart om vårat stolta grannland Finland. Kan inte påminna mig om att vi tidigare läst någon bok som utspelat sig i de tusen sjöarnas land. Som titeln antyder tar handlingarna plats 1938 i ett Finland som fortfarande lever i efterdyningarna av ett inbördeskrig och i ett politiskt väldigt oroligt Europa. Själva handlingen tänkte jag inte gå in så mycket mer på men Westö lyckas verkligen fånga en olycksbådande stämning som går igenom hela boken och som läsare får man verkligen känslan av att det inte kommer bli ett lyckligt slut. Trots att boken egentligen inte var särskilt spännande fastnade jag rejält i den och sögs in i 30-talets Helsingfors. Jag förärar boken med 7 röda sammetskavajer.