|
| |
| Dvärg, Betyg 5/10 sammetskavajer |
Fat Ollies bok
Kul att Finnen i hamnen, som till vardags bland en del av oss är känd som Klang, väljer en bok där en av huvudpersonerna heter Bert Kling. Kling och Klang.
Extra kul eftersom det är just poliser vi får följa (såklart för boken ju är en deckare).
Men roligare än så blir det inte. Ed McBain lyckas pressa in tre parallella berättelser på ynka 240 sidor, något som gör att alla berättelserna blir oerhört torftiga. Efter att samtliga säckar knutits ihop på slutet har jag bara en känsla av jaha hängandes med mig.
Rekommenderar ingen att läsa den här boken men den var i sin enkelhet funktionell för att slå ihjäl lite tid vilket gör att betyget ändå landar på fem röda sammetskavajer.
|
| |
| Mästermannen, Betyg 3/10 sammetskavajer |
| En bok om en tjockis som är polis och skriver böcker. En bok om mord på en politiker, en transvestit, knarkhandlare, panthandlare, hemliga älskare och en massa andra personligheter. I första halvan av boken var ganska seg och det tog mycket tid att lära känna alla personligheter. I andra halvan reddes historien ut och avslutades relativt snabb. Andra halvan var bäst men det gick väldig fort. Boken var tidvis humoristisk och genomgående fördomsfull med rasistiska inslag. Jag led inte speciellt mycket av att läsa den men jag skulle heller inte rekommendera den. Boken får tre röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Det här är en bok om en fet snut som heter Ollie. Det är inte bara en bok vi får läsa utan en berättelsen handlar om en bok i en bok som blir snodd. Den som snor boken tror att det inte är en bok utan att det är på riktigt. Klart som korvspad. Ollie ska reda ut ett mord och till råga på allt blir han av med sin bok i boken. Stackars sate.
Boken hade kanske varit roligare att läsa om man läst de 50-11 tidigare böckerna i serien om det 88:e polisdistriktet, eller var det 87:e? En bok som inte var så bra. Jag ser fram emot nästa bokmöte i bastun på Planekonomens sommarboning den 14 maj. Välj en kort bok!
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Fat ollies bok
I detta alster av McBain får vi följa Ollie Weeks som är en polis i det åttioåttonde distriktet i New York. Historien handlar om Ollies utredande av ett politikermord samt stölden av hans nästan färdiga novell.
Språket är för det mesta ok förutom när det kommer utdrag ur Ollies novell, då känns det jobbigt och segt.
Jag fick inte ut så mycket ut av Fat Ollies bok, den var inte speciellt spännande och jag fick aldrig upp något flyt i läsningen. Det var även svårt att identifiera sig med bokens "hjälte" Ollie, som visade sig vara både rasist och manschauvinist. Det som jag minns mest i efterhand var Ollies sätt att äta pizzaslices där han kunde hantera ett stort antal samtidigt. Jag förärar Fat Ollies bok med tre stycken röda sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 3/10 sammetskavajer |
55! Så många böcker har tydligen Ed McBain skrivit om poliserna i det 87:e polisdistriktet i en namnlös fiktiv stad som verkar vara fruktansvärt lik New York. Jag måste säga att jag är väldigt glad över att feta Olles bok, som verkar vara bok 52 i ordningen, är mitt enda nedslag i denna litterära monstersvit. I alla fall om man kan använda den som en måttstock för kvaliteten på de andra 54 böckerna. Vet inte om det beror på att man borde läst de 51 böckerna innan denna men man får ingen och jag menar ingen introduktion till någon av huvudkaraktärerna, förutom feta Olle kanske men han verkar inte ens jobba i 87:e distriktet. Det enda man får är istället den mest klichéfyllda deckare jag någonsin läst. McBain lyckas även med konststycket att få en totalt ointresserad av vem mördaren var. Nej detta var ingen trevlig läsning och jag tycker synd om de stackare där ute som läst samtliga 55 böcker om det 87:e polisdistriktet.
Boken får 3 röda sammetskavajer i betyg.
|
| |