Nyheter
Medlemmar
Böcker
Aktiviteter
Forum
Recensioner
Logga in
Just nu läses:
 
TitelVäldigt sällan fin
FörfattareSami Said
Skriven2012
Antal sidor332
Läst2013-10-27
Vald avRaspberry boy
Omdöme5/10
Datum för diskussion2013-10-27
Plats för diskussionPub Diset
 
Recensioner
 
Direktoern, Betyg 6/10 sammetskavajer
"Det är en av de bästa svenska debuterna jag läst. Jag slutade boken" Aftonbladet.
En bok som har ett utlåtande från skräptidningen Aftonbladet på pärmen bådar inte gott. Boken börjar på minus. Dock blev jag överraskad.

Sami Said debutroman är en fängslande historia om en ung muslims uppväxt i Sverige. Sami skriver på ett intressant och målande sätt men språket är stapligt och innehåller oändligt många meningar. Punkter överallt!

Boken blandar och ger. Den beskriver den stereotypa, fördomsfyllda bilden av en invandrarfamilj i Sverige blandat med bra humor om självlysande sköldpaddor, experiment med skorpioner och enormt människoförakt.
Sami Said är en udda snubbe. Han framställer sig själv som en riktigt torr typ. Om så verkligen är fallet är svårt att veta.

Väldigt sällan fin får 6 röda sammetskavajer.
 
Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer
En språkligt väldigt annorlunda bok som inte liknar någonting annat jag läst. Fantastiskt flyt av ord och meningar men som inte nödvändigtvis hänger ihop. Iallafall inte så som man är van. Detta gör den ömsom riktigt härlig att läsa men ömsom svår att få flyt i.

Spoiler alert!

Jag tycker inte riktigt den knöts ihop på slutet, inte som jag väntade mig i alla fall. Jag väntade mig ett slut i Sverige/Linköping med Anna.
 
Mästermannen, Betyg 1/10 sammetskavajer
Tack Rasberry boy för att vi än en gång fått läsa en bok om religion. Denna gång har du för omväxling skull valt en bok om en annan religion än judendomen, denna gång har vi fått fördjupa oss i islam och identitetsproblem hos en eritreansk flykting som pluggar religion i Linköping. Spännande? Nej!

Språket i boken är uruselt. Har författaren fått utbildning i svenska språket? Dessutom är boken tråkig och full av svammel. Jag har tyvärr bara boken i elektronisk version i min iPad men funderar ändå på att elda upp den, hur nu det är möjligt. Jag skulle vilja att ni tar upp under punkten för tekniska möjligheter om möjligheten att skapa en applikation för att elda elektroniska böcker på bål.

Jag förväntar mig också att ni slänger böckerna eller eldar upp dom. Jag skulle bli mycket stolt om jag fick läsa i blaskan Aftonbladet att pub diset brunnit ned efter att en intellektuell bokklubb valt att starta ett hederligt bokbål.

Som ni förstår kommer jag inte ge denna bok många sammetskavajer. Det blir närmare bestämt en ynklig endaste. Hoppas vi får läsa något bättre nu.
 
Propagandaministern, Betyg 5/10 sammetskavajer
Väldigt sällan fin av Sami Said
Boken handlar om Noha, en kille från Eritrea som växt upp i Sverige. Vi får följa hans problem med att passa in i det svenska samhället. Det är inte helt tydligt om författaren anser att dessa problem är generella för invandrande muslimer eller specifika för "Noha" som person. I den andra delen åker han tillbaka till Eritrea tillsammans med sin far och bror. Tyngdpunkten här ligger på att Noha inte passar in här heller längre samt att han får möjlighet att lära känna okända sidor av sin far.

Jag gillar inte riktigt språket. Det är inte alltid korrekt och det är ganska jobbigt att läsa. Vissa delar i boken är intressanta, som hur Noha hanterar kontakten med andra "svenskar" och hur pressen hemifrån ser ut. Andra delar är totalt ointressanta som hur hans sandaler är dåliga så att sten kommer in och att han därför försöker få ut dom genom att inte sätta ner höger häl. Det är bortkastad tid att traggla igenom sådana stycken.

Jag förärar Väldigt sällan fin fem stycken röda sammetskavajer