|
| |
| Direktoern, Betyg 3/10 sammetskavajer |
I slumpens spöke får vi i början följa kapten Missions galna värld bland lemurer och spöken på Madagaskar för att senare behandla all världens sjukdomar och männsklighetens återgång till jakt och samlarsamhället.
William S. Burroughs skrev Slumpens Spöke under sina sista år i livet. Han var en av de drogliberala Beatniksförfattarna och detta har satt sina spår i boken. Det är en filosofisk bok med udda språk och förbannat många fotnoter. Vi slungas mellan ren nonsens till dagens verklighet gällande Styrelsen, miljöförstörelse och de helt korrekta idiotförklaringarna av religioner.
Boken kunde fått ett högre betyg om William hade minskat sin konsumption av trolltobak och andra rusmedel.
I slumpens spöke får 3 röda sammetskavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 2/10 sammetskavajer |
Vi får lära känna, eller iallafall träffa Kapten Mission. En man som trivs bäst bland lemurer och som tar droger i form av kristaller.
Droger i form av kristaller är något som även författaren William S. Burroughs verkar ha tagit då han skrev den här boken. En klart svårgreppad och rörig bok.
Ett bonusmoment är ju i och för sig att vi får lära känna Mannen-I-Träden i denna bok som får ses som en spark mot den moderna miljöförstöringen.
Boken är, förutom att den är rörigt skriven även full med fotnoter. Detta är ganska störigt då man kommer ur läsningen totalt via dem.
Fotnoterna i sig är av blandat slag, ibland väldigt innehållsrika men emellanåt bara ord staplade på varandra som knappt ser ut att ha något samband.
Förutom kritiken mot miljöförstöringen så åker även Jesus och kristendomen på en rejäl känga för sitt omdömeslösa helande.
Totalt sett en sjuttio sidor lång bok, plus efterskrift/recension, som man lika gärna kan ha oläst.
Betyget blir två (2) röda sammetskavajer
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
I denna bok möter vi typ kapten Mission som bor på Madagaskar i en egen utbrytarstat kallad Libertatia. Detta bortsett från en massa beskrivningar av märkliga djur och lemurer är handlingen (om det nu finns en sådan) i denna bok. Vi får även en hel del relevant kritik mot kristendom vilket ju aldrig är fel! Boken är laddad med finurligheter och kängor mot alla Styrelser, agenter och deras tjänares sätt att sköta sina affärer. Burroughs fullkomligen rasar mot det kontrollsamhälle som vi alla lever i. Ibland dyker det upp helgalna fonoter som nästan förvirrar mer än att förklara. Mission blir polare med en spöklemur som han sover med. Spöklemuren krossas sedemera och även Libertatia. Mission kastar då en gruvlig förbannelse över styrelserna som Burroughs väljer att skriva. Jag hoppas verkligen att detta inte inkluderar EKFS styrelse då denna förbannelse verkar vara gruvlig men legitim
Det absolut bästa i boken är åsikterna om kristendomen som jag tidigare skrev. Efter 40-dagars irrande i öknen beskrivs Kristus som en virusspridande galen trollkarl. För att citera boken: "Kristi läror är begripliga på virusnivå. Vad gör ett virus med fiender? Det förvandlar fiender till sig självt." Helt sant enligt Finnen i hamnen.
För att försöka knyta ihop säcken angående denna tidvis förvirrande bok kan jag säga att vissa delar är klockrena medan andra är lite väl flummiga. Bra bok, det bästa var dock att den var så kort. Detta ger alltid pluspoäng från Finnen i hamnen. 8 lemurer av 10 möjliga apekatter. |
| |
| Mästermannen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Boken som är William S Burroughs sista är ganska flummigt skriven men mellan raderna kan man ganska klart läsa två budskap: kristendomen är skit och miljön är under hot från människans utnyttjande av jordens resurser. Att kristendomen är skit visste jag redan, däremot gillar jag sättet som William skriver ner denna religion. Många gånger tycker jag det känns som han med flit skrivit en parodi baserad på uppenbarelseboken. I boken svamlas om allehanda sjukdomar, den ena mer absurd än den andra som brutit ut i världen och på något sätt straffar mänskligheten för dess brutala frammarsch mot djur och natur.
Boken är dock lite väl osammanhängande och blir för mig lite väl surrealistisk. Eftersom jag inte läst något som är så roligt skrivet i negativ anda om kristendomen så ger jag den ändå sex sammetskavajer och uppmuntrar författare till att ta efter den kristendomsfientliga tonen i den här boken. Samtidigt vill jag också berömma mig själv eftersom jag hittat en bok som handlar om annat än judar. |
| |
| Planekonomen, Betyg 1/10 sammetskavajer |
| Slumpens spöke är ingen bra bok. Den är alldeles för filosofisk och konstig. Det enda positiva med boken är att den var kort. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
I "Slumpens spöke" får vi följa Kapten Mission på äventyr i Madagaskars djungel. Denna korta bok är mycket rörigt skriven, man kan nästan tänka sig att författaren befunnit sig i ett konstant rus när han skrev den.
Det är möjligt att boken blivit bättre om jag hade fått stifta bekantskap med karaktärerna i tidigare böcker. Jag förärar slumpens spöke med fyra röda sammetskavajer. |
| |