|
|
| Titel | Carl XVI Gustaf : den motvillige monarken | | Författare | Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher, Tove Meyer | | Skriven | 2010 | | Antal sidor | 351 | | Läst | 2011-04-19 | | Vald av | Planekonomen | | Omdöme | 2/10 | | Datum för diskussion | 2011-04-19 | | Plats för diskussion | Sorbon |
| | | |
|
| | | Finnen i hamnen, Betyg 2/10 sammetskavajer | Trevligt, tänkte jag när jag fick denna bok i min hand, äntligen har det skrivits en bok om min gamla treväxlade velociped vid namn Monark.
Det visade sig att jag för en gångs skull hade fel! Denna rafflande äventyrsroman får vi nämligen möta den lilla prinsen Calle och hans glada gängs tokroliga upptåg i fantasiriket Sverige. Stackars lille Calle har ärvt ett rike som han egentligen inte ville ha. Han ville mycket hellre hänga med läckra damer i lyxiga fodral istället för att stå och stånka korv i TV som det anstår en regent.
Vi får följa med på en riktig fartfylld resa i bästa Hans Schimoda-stil där Calle t.e.x festar med rattfulla motorprinsar, gör rekryten med några snubbar med veneriska sjukdomar, raggar på min släkting, gräver grävskopa, dricker kaffe, dejtar hon den där Jean-Pierre från Army of Lover samt bränner apanaget på mexikanska skökor i U.S.A.
Vad mer ska man säga? En kass gubbe kan väl inte beskrivas på annat sätt än i en kass bok.
DOWN WITH THE KING! (and the authors of this crappy book...)
| | | | Mästermannen, Betyg 2/10 sammetskavajer | Att läsa den motvillige monarken är som att läsa 340 sidor av Se & Hör fast utan bilder.
Första halvan av boken handlar om kungens uppväxt där man bland annar får reda på hans intresse av grävmaskiner och att hans lumparkompisar fått könisen gonoré. Jag förstår inte riktigt varför detta tas upp. Det känns som det mest är att fylla boken eller möjligtvis för att sysselsätta researchen Tove Meyer.
Andra halvan handlar om sprit- och sexorgier mellan Kungen & Co samt olika damer, oftast yngre förortstjejer. Den är starkt kritisk mot att medelålders gubbar drar fördel av pengar och inflytande för att erövra dessa tjejer.
Slå upp sista sidan av hårdpärmsboken och titta längst ner till höger: En snygg donna i mina ögon, Tove Meyer, född 1983. Titta sedan högst upp på sidan, Tomas Sjöberg, född 1958. Say no more!
Tomas kritiserar Kingen och hans vänner för att vara gubbsjuka men jag tycker nog Tomas själv inte riktigt lever som han lär.
Boken har tydligen fått mannen på gatan att ändra inställning till monarkin vilket är positivt. Opinionsundersäkningar visar att Kungen och monarkin är mycket lite uppskattad idag jämfört med tidigare.
Själv hade jag inte behövt läsa boken för att inse skevheten med monarki i en demokrati och hade gärna sluppit läsa boken.
Boken får två röda sammetskavajer.
| | | | Planekonomen, Betyg 3/10 sammetskavajer | Den motvilliga monarken är uppdelad i två delar där den första delen av boken är en tämligen ointressant historia om vår lille kungs uppväxt. Syftet med denna del av boken är att vi som läsare ska få en bild av kungens uppväxt och hur denna uppväxt har format kungen till att bli den han är idag. Det är en evig massa detaljer om olika skolor och lärarinnor. Allt för att författarna ska framhäva hur duktiga de har varit på att göra research. Det är en tämligen ointressant läsning och man bläddrar snabbt vidare för att komma till alla snaskiga detaljer man har hört så mycket om i media. Om vi ska sammanfastta den första delen av boken kan vi konstatera att kungen som liten var omgiven av en massa kjoltyg mest hela dagarna och att det är därför han tycker om att suga tutte så mycket som han gör.
Den andra delen av boken innehåller som sagt alla de snaskiga detaljerna man har hört så mycket om i media. Det är inga nyheter som kommer fram så som läsare är jag en smula besviken. Kungen har varit på porrklubb en massa gånger och legat med en massa unga och gamla kjoltyg. Kungen och hans polare brukar ha en del fester där de sitter och är gubbiga och konsumerar flickor till kaffet. Jag är inte så förvånad över dessa nya ”fakta” utan rycker mest på axlarna. Det var väl det jag visste! Jag väljer att vända blad och gå vidare till nästa bok.
| | | | Propagandaministern, Betyg 3/10 sammetskavajer | Carl XVI Gustaf: Den motvillige monarken.
Boken är uppdelad i två delar. Den första behandlar kungens bakgrund och livet fram till kröningen. Den andra behandlar hans liv efter det att han har blivit kung.
Boken är mycket rörigt skriven och språket lämnar en hel del att önska.
Författarnas syfte tycks ha varit att försöka spegla svårigheten med att kungen skall vara kung och samtidigt en vanlig medborgare. Diskussionen finner jag intressant, dock tycker jag inte att den har kommit fram i boken, bortsett från några referenser till hur kungen hanterades under utbildningen och frågeställningar runt om han har rätt till ett privatliv eller inte. Istället verkar första delen av boken gå ut på att utreda eventuella nazistsympatier hos hans förfäder tillsammans med en mängd andra mindre intressanta sidospår. Den andra delen av boken borde ha kortats ner och publicerats i hänt i veckan eller något annat lämpligt medium.
Min behållning av boken var de delar som behandlade kungens uppväxt och utbildning. Positivt är det också att någon kritiserar kungahuset för en gångs skull. Resten ger jag inte mycket för. Jag förärar den motvillige monarken med tre stycken sammetskavajer.
| | | | Raspberry boy, Betyg 0/10 sammetskavajer | Så äntligen har man då fått läsa den omtalade, ja man skulle nästan kunna säga mytomspunna boken om vår käre kung Carl Gustaf. Det är inte ofta man sett en bok få så mycket publicitet innan den överhuvudtaget kommit ut i affärerna eller recenserats och det ska nog författarna till denna bok vara jävligt glada för. Det här var nämligen den sämsta så kallade bok jag någonsin läst!
Jag rekommenderar författarna att genast byta karriärsval och bli marknadsförare i stället, på det området verkar de ha oanade talanger. De har verkligen lyckats med konststycket att sälja ren och skär skit. Den här boken får noll röda sammetskavajer i betyg.
| | |
|
|