|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
I Pappa Goriot får vi följa gubben Goriot som älskar sina döttrar över allt annat.
Balzac skriver med ett målande och vackert språk. Ibland kan dock beskrivningar av människors känslor bli lite väl mycket.
I sista kapitlet vill man bara att gubbjäveln ska dö! Och döttrarna också.
I boken finns även en person vid namn Eugene. Han är en golddigger utan dess like. Han är dock en schysst snubbe som tar hand om gubben Goriot när han blir sjuk.
Boken är rätt seg och dialogerna känns utdragna. Man vad ska man förvänta sig av fransmän?
Betyget höjs en aning av en person som kallas Sju- liv. Han är en riktig skojare med bra planer.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 9/10 sammetskavajer |
| Denna bok är en av de största inom världslitteraturoraman vilket man redan förstår efter några meningar in i den då författaren behagar att beskriva fruntimreroramat Vacquer som inte verkar vara speciellt vacker. Jag vill nu varna läsaren utanför bokboegarnas högresta och förnämliga skara att denna recension innehåller en så kallad spoilerorama. På fruntimret Vacquers flottiga pensionatorama som verkar vara ett riktigt kyffe bor ett gäng riktigt vrickade kålsupare varav en är den ömkliga makaronitillverkaren pappa Goriot som gjort sig olycklig på grund av den passionerade kärlekoraman till sina hjärtlösa, stornästa kärringar till döttrar. Titeln till trots visar det sig att farsan Goriot inte är den egentliga huvudpersoneraman i den här utmärkta boken. Det är nämligen så att på pensionatoramat bor bokens sanne huvudperson som är känd under många namn men det mest passande är Sju-Liv. Han är en knepig karl i många avseenden men han lyckas med konststyckeoramat att bevisa för den pantade studenten Rastignac att brott faktiskt lönar sig. Sju-Liv kan förmodas att vara en boeg av den gamla skolan som målade sina polisonger och var top-dog i fängelseoramat. Ack om den enfaldige studentoraman Rastignac bara kunde ha följt Sju-Livs plan och äktat fröken Taillefar. Istället utarmas den stackars pappan i sina försök att gifta ihop en av skatorna med studentoraman. Rastignac blir blåst på konfektoraman när han skall ha samlagorama med fru Delphine som inrett en lägenhet utan säng. Tårarna forsar som Niagaras vattenfall ner för mina kinder i det upprivande slutet där Sju-Liv arresteras och den sinnessjuka makaronitillverkaren avlider grundlurad, förskjuten och utan en enda sous. Det enda som kan trösta mig är det faktumorama att det i eftertexterna konstateras att Sju-Liv dyker upp i andra av den bejublandsvärda författaren De Balzacs alsteroraman. Litteratur som är lika pricksäker som Sju-Liv är svårt att finna men här har vi ett utmärkt exempelorama! |
| |
| Mästermannen, Betyg 10/10 sammetskavajer |
Jag är inte ett dugg förvånad att boken Papá Goriot är en klassiker. Den har det mesta man kan önska sig:
Action, svek, romantik, moralfrågor hos unga män, familjegräl, soppor och tjocka Sylvie, organiserad brottslighet, avundsjuka, alkohol, girighet, klädbögeri, spioneri och vilda partyn.
Figurerna i boken känns levande och språket är rikt och välskrivet. Balzac har lyckats på alla sätt och vis med denna roman ur serien La Comedie Humaine som utspelar sig i början av 1800-talet i Paris.
Summa sumarum, 10 röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 9/10 sammetskavajer |
| Pappa Goriot är en bokorama som fängslar läsaren från första till sista sidan. Pappa Goriot handlar som titeln antyder om en pappa som heter Goriot. Boken utspelar sig i Paris under första delen av 1800-talet och dess författare Honoré de Balzac är mästerlig på att beskriva denna dekadenta del av den franska historien. Pappa Goriot är en i av böckerna i Balzacs boksvit som går under namnet Den mänskliga komedin. Boken innehåller en hel del komedi men också en stor portion tragedi. Människans girighet och kamp efter att klättra på samhällsstegen är viktiga teman i boken. Balzac är mästerlig på att beskriva bokens breda persongalleri och vad som driver dessa i livet. Läsaren får möta allt från fåniga målare till kriminella perukbärare. Pappa Goriot ger mig mersmak och jag är inte främmande för att läsa fler av Balzacs böcker. En mycket bra bokorama tycker Planekonomen och ger den 9 av 10 röda sammetskavajer. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Pappa Goriot utspelar sig i artonhundratalets Paris. Den största delen av handlingen utspelar sig på Madame Vauquers pensionat mellan de olika gästerna som bor där.
Balzac skriver med långa beskrivande meningar, vilket ger en bra bild över miljöer och karaktärer.
Det här var min första bekantskap med Balzac och jag hoppas att det inte blir den sista. Jag gillar språket och de olika karaktärerna. Han visar att de på ytan trevliga mycket väl kan dölja mörkare sidor som inte syns vid en första anblick, samtidigt som den värsta skurken kan visa sig vara hederssam, om än levande på andra villkor. Det finns även andra sensmoraler inbakade, som t.ex. vad som kan hända om man skämmer bort sina döttrar för mycket, kanske något att fundera på för Raspberry boy?
Jag förärar Pappa Goriot med åtta stycken sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Honoré de Balzacs bok Pappa Goriot handlar om den ungen mannen Rastignac. Rastignac bor på madame Vauquers risiga pensionat i 1800-talets Paris. I detta pensionat bor det en härlig samling karaktärer som Balzac skildrar på ett inte allt för smickrande sätt. Faktum är att genom hela boken tycker jag att Balzac är väldigt nedvärderande mot alla sina karaktärer. Pappa Goriot själv till exempel framställs som den mjäkigaste och naivaste person som någonsin vandrat på Paris gator. I boken får vi alla fall följa Rastignacs krokiga väg mot Paris överklass, en överklass där personerna genomgående beskrivs som själviska, elaka och giriga. Faktum är att den person i boken som framställs som minst skenhelig är den förrymda fången Vautrin även känd som Sju-liv. Han är i alla fall ärlig med sina avsikter gentemot Rastignac förutom att han drogar honom vid ett tillfälle då…
Boken blev lite tungläst beroende på alla olika karaktärer särskilt eftersom ca 75 % av dem inte hade med själva historien att göra. De första 100 sidorna av boken fick jag ofta bläddra tillbaka några sidor för att kolla upp olika personer. Men när man väl lärt sig vem som var vem så tog sig boken rejält, fram till sista kapitlet som enbart bestod av Goriots gnällande. Det jag framförallt gillade med boken var Balzacs sätt att nedvärdera alla i boken som om han själv vore förmer och bättre än alla sina karaktärer. Precis så som vi Bokboegar ser ner på mannen på gatan. Jag ger den betyget 7 röda sammetskavajer.
|
| |