|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Vredens druvor är en riktig solskens historia från det stora landet i väst. D.v.s Amerikas Förenta Stater och ej Västmanland som Raspberry Boy kanske fortfarande närmast tänker på när man skriver "det stora landet i väst". Boken skriven av muntergöken Jan Stenbäck som även skrivit klassikern Möss och Människor där vi får möta två luffare som är i ungefär samma situation som de personer man får möta i Vredens druvor. Möss och människor slutar för övrigt med att den utvecklingsstörda Lennie slår ihjäl en brud och blir avrättad, vilket kan vara intressant att veta för er som inte läst den boken. I båda dessa böcker får man möta personer som gör en livsstil genom resa runt som ett hjon och försöka få dåliga jobb med dålig lön och bo på vidriga ställen. Detta levnadssätt kan i det moderna samhället jämföras med en s.k "backpacker"
Stenbäck visar i boken upp hur jobbigt det kan vara att vara en bonntölp som drivs från gården av en traktor och behöva dra till det hemska Kalifornien och bli kallad för "okie" och få på skallen av bylingen. Jag har tagit tillvara på fyra stycken budskap som Janne Stenbäck vill förmedla, två stycken som jag redan kände till och två stycken som var helt nya för mig.
Budskap 1 (som jag redan visste) Poliser är elaka och dumma i huvudet. Polisen har vid (hör och häpna!!)hela två tillfällen spärrat in mig i fyllcell trots att jag varit helt oskyldig. Inte är de ju speciellt snälla mot familjen Joad heller så detta borde nu vara ett vedertaget faktum.
Budskap 2 (som jag också redan visste) Fruktodlare är elaka och helt dumma i huvudet. Det är fler än en sur kärring som har hotat en till liv och lem när man som barn helt oskyldigt pallade deras plommon.
Budskap 3 (som konstigt nog är något nytt för mig) Vi svenskar brukar tydligen peppra på dansgolvet på dansställen. Jag trodde mer att man drack turkisk peppar i baren på dansställen som svensk så detta kom verkligen som en nyhet för mig!
Budskap 4 (som var något helt nytt och senationellt!) Man kan tydligen runka med huvudet. Farbror John gör t.o.m detta helt ogenerat vid matbordet!
För att summera boken och avrunda detta dravel vill jag säga att jag tyckte att boken var bra men att det var konstigt att en så tjock bok slutar med en s.k "cliff hanger". Precis när Sarons ros ska börja idka älskog med den döende gubben i ladan så är boken slut och läsaren lämnas törstande efter hur detta kommer att te sig! Man längtar redan nu tills när del 2 som tydligen antingen ska kallas "Tristessens russin" eller "Glädjens Hallon" ska landa på Bok-Skottens välsorterade hyllor! |
| |
| Mästermannen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Vredens druvor är en bok som skildrar en Oklahamsk familjs öde under den amerikanska depressionen. Familjen kämpar mot ständiga orättvisor och motgångar i form av naturkatastrofer, gnidna farmägare, s.k polismakter och lurendrejandes bilhandlare.
Till skillnad från de två tidigare böcker jag läst utav Steinbeck, Möss och människor och Riddarna runt Dannys bord, så saknar Vredens druvor muntra ögonblick nästan helt. Tragedier följer varandra och efter att ha läst klart boken så lämnade den ett obehaglig avtryck av sig. Först blev jag besviken eftersom de andra två böckerna varit så oerhört bra och jag förväntade mig att även denna bok skulle vara utav samma kaliber. Efter ett par veckors smältande har däremot Vredens druvor mognat i mitt sinne och jag har insett storheten i verket som med all säkerhet är en utav historiens bästa återberättelser om hur miljontals människor led i USA under de bittra åren under depressionen.
Språket är bra och personerna väldigt levande, tills de dör. Kritiken mot de amerikanske storbönderna är stor och jag antar att boken är ganska aktuell än idag om man byter ut Hillbillysarna mot mexare.
Steinbeck är utan tvekan en utav 1900-talets största och bästa författare. Det här är den sämsta bok jag läst utav honom och den får han sju sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
En druva kan vara söt god och men den kan även vara sur och äcklig. Det får familjen Joad erfara då de tar sitt pick och pack för att dra kosan västerut. Familjen består av en blandning av både unga och gamla okies som reser från det gamla till det nya, det nya som alla har sagt ska vara så bra. Likt en skock vilsna får utan herde flyttar en stor mängd vilsna själar under denna period västerut till Kalifornien, de flyttar till drömmen om dignande fruktträd och gott om arbete. Familjen Joad är en av dessa familjer som lämnar hus och hem för att ge sig av i en ombyggd gammal lastbil.
I Vredens druvor får vi följa familjens resa som går från hopp till förtvivlan och från liv till död. Trots att gräset är grönare på andra sidan statsgränsen får familjen det svårt att klara sig och de visar sig tidigt att det är fler än en familj som har kommit på den geniala idén att flytta till Kalifornien.
Steinbeck är en mästare på att beskriva karaktärer till både det yttre och det inre vilket gör att boken aldrig känns långsam och det var en fröjd att läsa denna litterära klassiker. Bokens slut är ett av de bästa som har skrivits och summan av bokens alla delar ger 8 av 10 röda sammetskavajer.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Vredens druvor beskriver familjen Joads påtvingade resa till Kalifornien, i ett USA som är i depression. Man kan tydligt skönja familjens hoppfullhet i början på resan, ett hopp som byts mot tvivel ju närmare målet de kommer, för att till sist helt försvinna.
Steinbeck skriver mycket utförligt och målande, vilket har till fördel att man får en god kännedom om miljöer och karaktärer, men vilket även stundtals kan kännas lite tungt att ta sig igenom. I Vredens Druvor behandlar Steinbeck segregeringen i Kalifornien under trettiotalet. Det är stundtals riktigt hemskt att läsa om hur de ursprungliga invånarna behandlar de inflyttade familjerna som kommit dit för att jobba. Det känns inte helt främmande med paralleller till tyskarnas förföljelse av diverse folkgrupper under samma tid. Något som är än mer skrämmande är att invånarna i Kalifornien verkar bedriva ett liknande förtryck än idag, fast numera mot mexikaner istället för "Okies".
Denna bok var både fängslande, rörande och välskriven. Jag förärar den med åtta stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Elände ett jävla elände och ett helvetes jävla elände ungefär så kan man beskriva denna skildring av 30-talets amerika. Boken följer familjen Joads jakt på ett anständigt liv efter de blivit vräkta från sin gård. Det är en mycket dyster bild som målas upp i boken och de få glädjepunkterna för familjen är i stort sett när man har råd att köpa kött till middagen.
Boken är lite småtung att komma igenom och framför allt är det de stycken i boken som inte för handlingen framåt som känns tunga. Dessa stycken verkar dock bra till att göra boken ännu dystrare och mörkare. Allt som allt var det dock en helt ok bok och i slutet var jag faktiskt nyfiken på vilka ytterligare jävligheter till överraskningar som kunde hittas på för familjen Joad.
Betyget blir 6 röda sammetskavajer.
|
| |