|
| |
| Direktoern, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Han har gjort det igen! Jonathan Safran Foer har lyckats att skriva annu en skitbok.
Spraket ar nagorlunda men handlingen och "fofattarnytankanded" ar kasst. Jag fick kampa mig igenom pladdret.
Minskande text, dovstumma- gubbar med tatueringar, gravskandare och gamla karringar gor att den har boken far lagt betyg.
Inga fler Foer- bocker! |
| |
| Dvärg, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Jonathan Safran Foers andra bok är emellanåt lite jobbigt att läsa, då alla konversationer (som större delen av boken består av) endast är avskilda med citattecken. Detta gjorde att i alla fall jag ibland inte var säker på vem som sade vad...
Storyn är mycket underhållande trots att det för den sakens skull inte händer speciellt mycket. Men troligen är det Foers skickliga berättarteknik och alla härliga samtal som far mig att gilla den här boken och jag slukar den på endast några dagar.
Det kanske bästa i hela boken är att vi äntligen får ett bra skäl till att verkligen göra det papperslösa samhället papperslöst!
På det stora hela en underbar bok som får betyget åtta röda sammetskavajer.
Jag måste avsluta med att ge mig själv tio röda sammetskavajer i betyg som bokväljare. Varje gång det är min tur att välja har jag lyckats med konststycket att välja böcker som är mer än läsvärda! Kanske beror detta på att jag inte går på klyschor eller ger mig på ”klassiker” som vissa bokboegar hade pippi på i början av EKFS levnadstid. Jag är med andra ord rent ut sagt jäkligt bra! |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Extremt långtråkigt otroligt meningslöst skulle denna bok ha hetat om jag hade varit översättare. Effektsökeri på högsta nivå kan man klassa detta som. Istället för att skriva en intressant bok försöker Safran ta och fläta ihop en historia om en sinnessjuk tysk med tatueringar i händerna och en tjockisunge på Manhattan. Ungen är för övrigt överintelligent, lillgammal och ett allmänt plågoris för omvärlden eftersom han hela tiden förpestar sina medmänniskor med brev och frågor. Boken är hyfsat välskriven men den tunna berättelsen har försökts "kryddas" upp med bilder på sköldpaddor som ligger med varandra, rättningar och mycket annat som man inte orkar titta på. På ett ställe i boken (där den gamla idiot-tysken håller på och tjatar om sitt känsloliv) blir texten mindre och mindre och jag trodde att jag höll på att få dålig syn. Effektsökeri i ordets rätta betydelse! Tråkig och meningslöst och slöseri med tid. Safran borde lyssna till det gamla fina talesättet "Det går inte att polera en skitkorv" och sluta att skriva dynga om tyskar och försöka göra detta intressant med hjälp av bilder på gamla dörrknoppar. Intressantare att se är isåfall att se på när Propagandaministern spelar "Psychobilly Freak-out" i spelet Guitar Hero 2 på sin X-Box-konsoll. Där kan vi snacka om flinkhet och fingerfärdighet på en närmast övernaturlig nivå! Tack till alla fina, intellektuella, kreativa och hyperintelligenta medlemmar i EKFS som får världen att glittra på ett sätt som rudimentära tråkmånsar som Safran aldrig kan åstadkomma.
|
| |
| Mästermannen, Betyg 10/10 sammetskavajer |
Extremt högt och otroligt nära handlar om den lillgamla Osckar Schnell som försöker komma över hans far som förolyckades i och med tvillingtornens fall den 11 september 2001.
Jonathan Safran Foers berättarteknik är imponerande och innovativ. Liksom föregångaren "Allt är upplyst" vävs flera historier med olika kronologisk ordning ihop och händelseförloppet klarnar ju längre historien skrider.
I den här boken har även bildsrpåket gjort sitt intåg, exempelvis så kan man fälja hur en man som hoppar fårn ett utan tvillingtornen henom att bläddra de sista sidorna snabbt.
Boken är levande, filosofisk, sorglig, spännande och rolig. Om man jämför Extremt högt och otroligt nära med Allt är upplyst tycker jag Foer har höjt sig rejält. Bäst var kapitlet om sjätte distriktet som jag läste efter två glas vin i en flygstol på väg till en Ramonesbar i Madrid. Magiskt! Det här är det bästa jag läst i EKFS regim och jag ger den 10 röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Extremt högt och otroligt nära är en mycket humoristisk bok som behandlar ett allvarligt ämne, 11 septemberattacken. Oscar Schnell heter bokens hjälte som enligt Planekonomen är en mycket sympatisk ung man som trots sin ringa ålder har kommit på att man kan hångla med äldre damer.
Språket är briljant och boken liknar till stor del Foers förra bok Allt är upplyst. En bok som Planekonomen för övrigt skrivit en mycket innovativ recension till. Det var ett tag sedan EKFS läste en bok med en kort huvudperson. Jag har nästan glömt bort att det finns korta människor på vår äggformade planet.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Extremt högt och otroligt nära.
Nästan hela boken är skriven ur nioåriga Oskars perspektiv. Oskar är en pojke med ganska livlig fantasi som nyligen förlorat sin pappa i 9/11-tragedin. Man får som läsare följa med in i Oskars värld där han kommer i kontakt med en hel del vanliga New York-personer under det att han försöker att bearbeta sin sorg över faderns bortgång.
Efter att vi läst "Allt är upplyst" ångrade jag lite att jag inte läst den på engelska istället, vilket jag därför gjorde med denna bok. Det är jag glad över, då Foer behandlar språket på ett, i mitt tycke, mycket trevligt sätt. Han har en liknande struktur på den här boken och den förra, som går ut på att väva in en tidigare historia med huvudhistorien för att på slutet knyta ihop de två.
Jag tycker att "Extremt högt och otroligt nära" var gripande och läsvärd, om än lite seg i början. Mina initiala farhågor att
Foer skulle spela på 9/11 för att sälja böcker känns inte alls som om de blivit besannade.
Jag förärar denna bok med sju stycken röda sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Äntligen!! Det var ett tag sen men nu har vi äntligen fått läsa en bok där huvudpersonen inte överstiger längden 1,50 igen! Självklart ska det till våran alldeles egna Dvärg för att sätta denna bokklubb på rätt kurs igen. Extremt högt och otroligt nära handlar om den nioårige uppfinnaren Oskar som mentalt dock verkar vara minst 50 år. Boken handlar också om en hopplös jakt på ett lås, en död pappa, flera meddelanden på en telefonsvarare, en skulptör som inte kan prata, en farmor som har en mystisk hyresgäst bara för att nämna några saker.
Berättarstilen i boken påminner väldigt mycket om Foers förra bok Allt är upplyst med brevskrivande och flera olika historier. Man får inte bara följa en historia utan tre stycken vilka alla vävs ihop mycket fint på slutet. Foer lyckas även att blanda humor och tragik på ett mycket bra sätt. Detta var en bok helt i Raspberry boys smak och jag ger den 8 sammetskavajer av 10.
|
| |