|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Tomas Linnala har i boken NOG lyckats hackla en stor del av de styrande i Sverige.
Boken ar bra skriven med ett klart sprak. Handlingen ar annorlunda och helt klart intressant.
Bokens forsta halva ar handelserik och kul men under andra halvan hander ingenting.
En hel del intressanta figurer dyker upp i boken och min sjalvklara favorit ar hemvarnsmannen, Kalle, som med sina attentat gor boken en aning komisk.
Boken ar aven en aning boegig da homosexualitet forekommer mellan flertalet av bokens personer. Detta hojer sjalvklart betyget.
Dessutom har forfattaren en boegig frisyr.
|
| |
| Dvärg, Betyg 2/10 sammetskavajer |
Ja, jag vet. Det finns inte tillräckligt efterfrågan för att förse Sveriges ca två miljoner ekonomer med jobb. Resultatet blir att en del ekonomer provar andra saker. Tomas Linnala, som är en av dem, skrev en bok. En bok som emellanåt är ganska rolig, men i det stora hela är en bok som snart faller i glömska.
Men jag kanske gick in med fel attityd? Efter att ha läst förordet av Mats Qviberg var jag för första gången i mitt liv beredd att lägga en bok på ett bål. Vilken jubeldåre! Troligen är Qviberg författare Linnalas store idol och den vilsne ekonomen trodde att ett förord av den store Qviberg skulle locka massorna att köpa hans medelmåttiga verk.
Jag lockades som sagt inte, men läste ändå, och när jag var klar med historien om revisor Arne Svenssons protest mot Sveriges icke fungerande välfärdsstat och politikernas vilja att ”använda oss som försökskaniner i miljöprojekt”, så lämnade boken mest ett jaha...
Mitt betyg kämpar sig upp till två röda sammetskavajer.
Ps. Ett litet tips till Tomas Linnala; med den frisyren bör man inte ha sin bild på omslaget. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Denna recension börjar med en bekännelse. Jag har under min korta sejour som bokboeg aldrig varit mindre fokuserad på aktuell bok inom klubben. Anledningen till detta heter MSN Messenger och har en för månad tillbaka installerats i min mobil. Jag hade som plan att läsa om Arnes bravader under mina resor på tunnelbanan fram och tillbaka mellan Villa Hallonkulla och jobbet. Dock fann jag det mycket trevligare att flirta med en massa söta och galanta damer via MSN än att läsa Linnalas träiga bok om Arne. Till slut insåg jag att jag förringade äran i att vara en av EKFS medlemmar och lyckades slita mig från flirtandet och läsa ut boken. Jag var klar klockan 04:00 natten innan recensionen skulle presenteras.
Boken behandlar skatter och kritiserar främst socialdemokraternas Sverige men även de aktörerna i Sveriges politiska verklighet. Jag tycker att det är ok att ge sossar och andra politiker en känga men Linnala skriver även ner transvestiter, ålänningar, norrlänningar och andra utsatta minoritetsgrupper på ett sätt som ger en fadd eftersmak i käften på läsaren och man börjar undra vad Linnala egentligen är för pajas. NOG är dessutom dåligt skriven och man märker fort att Linnala inte är någon författare utan en ryggradslös krake vars våta dröm egentligen är att vara Arne. Att starta ett parti som NOG törs inte Linnala och därför drivs idioten att skriva denna skräpbok. Jag vill också ge ett stort minus till epilogerna som är bland det sämsta och uslaste jag läst sen jag läste Se och Hör i fyllan utanför ett tält på Roskilde 2005. Linnala betyder på finska ungefär "från slottet" vilket ger slutsatsen att Finnen i hamnen är hårdare än finnen från slottet. Finnen i hamnen tackar sina gudar för MSN och hoppas att allfadern Väinämöinen förpassar Linnala till Pohjola, de ondas och kylans hemvist. |
| |
| Mästermannen, Betyg 2/10 sammetskavajer |
Att man betalar mycket skatt i Sverige är direkt ingen nyhet. Så det som står i den här boken är heller inget nytt för en Bokboeg.
Tomas Linnalas bok NOG handlar om en skattetrött revisor vid namn Arne Svensson som ballar ut och startar ett separistiskt anti-skattparti på Lidingö. Jag tycker att boken är ganska tjatig och den tillför inget nytt i dagens skattedebatt. Han väver in sina åsikter i en mediokert skriven bok. Jag håller med om att glesbyggdsbidrag och Bottniabanan-projekt hör till onödiga satsningar. Det är det NOG många som gör. Boken kommer med all sannolikhet inte få någon direkt politisk genomslagskraft i Sverige eller på Lidingö heller för den delen. Humorn är på ganska låg nivå likaså; drogpsykos, Boegerier och medelklassmänniskor är inte så kul, iallafall inte i den här boken. Typ, det roligaste var namnet på revisorn, Arne Svensson. Det är förstås jävligt kul. Men ett namn får inte 320 sidor att bli kul.
Resultatet blir 2 röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
Tomas Linnalas skildring av den extremt träiga revisorn Arne bjuder på ett stort antal leenden och stilla skrockande. Samtliga karaktärer i NOG är karikatyrer. Revisorn är extremt tråkig, hemvärnsgubben är galen, osv osv. Vi får inte möta en enda i Tomas bok som går under benämningen ”vanlig svensk”.
Historien om revisorn som sätter sig upp mot överheten bygger troligtvis till 100 % på Tomas Linnalas egna åsikter och värderingar, förmodligen skulle Tomas vilja vara Arne, han vill lägra grannfrun och slippa att betala skatt.
NOG lyckas inte fånga mitt intresse riktigt men den är ett smårolig tidsfördriv som är allt annat än svårläst.
Jag avslutar min recension med att ge NOG 5/10 och ställa frågan;
Varför står det att Mats Qviberg har skrivit förorden på framsidan? |
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
I NOG får vi följa hur revisorn Arne Svensson gör uppror mot de höga skatterna. Tillsammans med några personer i sin omgivning startar han partiet NOG, ett parti som enbart ställer upp i Lidingös kommunalval och vars ide i stort består av att det lidingöborna betalar i skatt skall gå tillbaka till Lidingö.
Språkligt sett är den här boken inte något mästerverk, men Tomas Linnala håller iaf läsglädjen hyfsat vid liv.
Det här är den första bok vi har läst i EKFS som har ett politiskt tema, vilket bäddar för intressanta diskussioner på mötet. Jag tycker att Linnala tar upp en hel del intressanta frågor, som t ex vad får vi egentligen tillbaka för alla våra skattepengar?
Jag hade en hel del nöje av den här boken, betyget blir sex stycken sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 5/10 sammetskavajer |
I denna satiriska bok får vi följa revisorn Arne Svenssons politiska kometkarriär. Arne är en helt vanlig medelklass svenne som plötsligt en dag får tuppjuck över alla skatter han tvingas betala i samhället. Hastigt och lustigt leder han ett parti som vänder upp och ner på den svenska politiken. Linnala driver friskt med den svenska skattepolitiken och politiker i allmänhet. Boken bygger en hel del på verkliga exempel och det är inte svårt att känna igen vissa politiker trots att han aldrig namnger dem.
I början tyckte jag att boken var väldigt underhållande och man höll med Arne Svenssons NOG-parti i vissa frågor. Men det blir för mycket ältande av samma saker till slut tröttnar man på att höra om tjatet att inga skatter ska lämna Lidingö. De sista 100 sidorna av boken satt jag bara och önskade att det skulle gå åt helvete för Arne och hans NOG-parti. Om Linnala verkligen ville skapa en debatt om den svenska skattepolitiken med denna bok hade han nog fått större genomslag om han framställt NOG-partiet som lite vettigare. Nu blir jag mer likgiltig till det hela och mina tankar efter att ha läst boken är att jag mycket hellre skulle betala lite högre skatter än att lägga min röst på ett parti liknande NOG-partiet.
Betyget för boken blir 5 sammetskavajer, man fick trots allt en hel del skratt och några tankeställare även om boken inte höll hela vägen.
|
| |