|
| |
| Dvärg, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Editerad 2013-02-24
För att få tillgodoräkna de lästa sidorna så sätter jag en siffra i betyg nu åtta år senare. Egentligen gav jag inget betyg så nu sätter jag en fyra för att inte ändra det snitt som var. Jag tycker dock att den är värd klart mer än en fyra.
En bön för Owen Meany av John Grisham
Det vore inte rättvist av mig att sätta ett betyg på denna bok då jag, när jag började läsa densamma, hade drabbats av svår läskramp och inte förmådde mig att ta upp boken. Detta gjorde att jag tog flera månader på mig att komma igenom de första hundra sidorna. Kanske det säger en del om boken men det ska jag låta vara osagt. Jag tror inte att så var fallet utan att det till störst del berodde på min svacka.
Efter att återigen ha tagit upp läsandet efter ett uppehåll på ungefär två månader så tog det mig inte lång tid att avsluta denna ganska långa bok.
Till en början tyckte jag att boken bara traskade på om ganska oväsentliga saker om än roliga anekdoter rörande Owen Meany och hans RÖST. Men ju längre boken lider, desto mer framstår det som en mycket bra bok och efter att idag ha avslutat boken så är jag på det klara att hela boken är genial! Jag fullkomligt rös då jag läste de sista sidorna i denna 560 sidor långa bok.
Som jag skriver ovan så kommer jag inte ge något betyg då jag skulle kunna ge den en 2:a om man ser till hur svårt jag hade att plocka upp den i början eller en 10:a då jag hade läst de sista 400 sidorna!
Men jag kan stark rekommendera detta mästerverk, men man skall inte ge sig på den om man, som jag, var inne i en djup lässvacka…
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 4/10 sammetskavajer |
| I denna bok får man möta den minst sagt specielle Owen Meany. Denne lever i en tillvaro präglad av religiösa grubblerier, psykisk sjukdom samt tv-tittande. Man får på ett enformigt och långtråkigt beskrivet sätt följa med på olika ganska meningslösa händelser i hans liv. Allt detta tjat gör boken oerhört lång och mycket av det som berättas har ingen som helst koppling eller relevans för slutpoängen. Jag syftar då i synnerhet på bokens berättares leverne i Kanada. Dock är persongalleriet färgstarkt och karaktärerna är ofta lite smålustiga samt patetiska. Historien är som jag tidigare nämnt ointressant och stora delar av boken är en plåga att läsa. Historien räddas dock något i slutet då en del av allt som berättats knyts ihop. Under läsningen önskar man ofta att boken precis som Owen Meany var kort. |
| |
| Mästermannen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
| En bön för Owen Meany är seg som en deg. Men även de segaste degarna kan bli goda bakverk och så är också fallet med En bön för Owen Meany. I jakten på huvudpersonens biologiska far trollar Irving på Allendanskt vis fram små berättelser och boken är full med personer med mer eller mindre märkliga egenheter därbland Owen Meany som har de märkligaste av dem alla: En småväxt person med högtalarröst och stor kuk som har rent gudomliga egenskaper. Irving berättar och beskriver allting bra och jag förstår inte riktigt vad segheten i boken kommer ifrån men tror den har att göra med det densa innehållet. Informationen per sida tar helt enkelt mycket tid att bearbeta. |
| |
| Planekonomen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
I "En bön för Owen meany" får vi följa Owen Meany och John Wheelwrights uppväxt i 60-talets USA. Owen är helt övertygad om att han är guds redskap på jorden och bygger alla sina val i livet på det.
Då boken utspelar sig samtidigt som Vietnamkriget så blir det nämt och kritiserat ganska frekvent, och det råder inget tvivel om att Irving inte alls gillar USA:s imperialistiska inställning till omvärlden. Irving skriver mycket beskrivande och ibland nästan poetiskt, vilket gör att det går åt ganska många sidor för att beskriva en händelse.
Jag tycker att "En bön för Owen meany" var en intressant, men aningen seg bok. Irvings sätt att skriva må vara både vackert och snillrikt, men det gjorde också att boken blev trög att ta sig igenom. Den bakomliggande "röda tråden" i hela boken är att gud och ödet styr allt som händer, och att man själv inte kan påverka sitt eget öde. Denna åskådning gillar jag inte alls då i alla fall jag vill tro att man kan påverka saker själv, om inte så vore livet ganska meningslöst.
Trots detta så gör språket och en del humor att boken kommer upp i sex stycken sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 1/10 sammetskavajer |
|
| |