|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Säg inget är en faktabok. Det är svårt att skapa ett flyt i en faktabok och Patrick Radden Keefe lyckas sisådär. Det blir jobbigt då i stort sett hela the Troubles ska avhandlas i boken.
Det är en viktig bok i dagens samhälle då hatet mot islam växer sig starkare och starkare. Konflikten på Nordirland visar upp en av kristendomens mörka sidor som är lika vidrig som fundamentalister i andra religioner.
IRA framställs som ett gäng unga huliganer med tillgång till vapen och hemmagjorda bomber. Senare i livet börjar dessa tidigare bundsförvanter tvivla på sitt kall och skylla sina brott på varandra.
Jag ger Säg inget 4 blodiga söndagar. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
| Boken Säg inget behandlar the Troubles, det vill säga den blodiga konflikten på Nordirland mellan främst IRA och engelsmännen. Efter 5 sidor tänkte jag, hellvete vad spännande detta är. Efter 50 sidor tänkte jag, hellvete vad rörigt detta är. Olika lirare radas upp, Mac Hit och Mac Dit. Det finns några återkommande personer som t.ex Dolours, Adams och barnen MacNånting. Författaren lyckas tyvärr dribbla bort sig själv. Tidvis är det riktigt rafflande och fascinerande, tidvis är det bara rent dravel som t.ex delen om arkiven. Det är också svårt att förstå hur många som egentligen dog. Var det många eller få? En annan som dribblar bort sig är översättaren, screws översätts som skruvar och inte plitar medan touts och Freds inte översätts alls. Spännande ibland, riktigt råddig ibland. 6 skruvar av 10 |
| |
| Mästermannen, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Den här boken rev jag av relativt snabbt. Inte för att jag tyckte den var speciellt bra men för att jag reste upp till Uleborg in norra Finland. Uleborg är inte heller speciellt bra.
Jag har haft en del bestyr under dagarna som varit då jag fyllt 50 så den här recensionen kommer inte bli speciellt lång.
Jag tycker boken var lite snurrig och inte redde ut så mycket om den kvinna som fösvann. Jag antar att den bvar mer för att dokumentera vad som hände i nordirland under konflikten och från 60 till 90-talet och om man ska tro boken så är IRA fortfarane men i andra fårakläder. Typiskt irland.
JAg ger boken fyra fårahudar. |
| |
| Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Jag har länge velat lära mig mer om konflikten på Nordirland vilket föranledde detta bokval. Boken försöker blanda faktabok och drama där vi får följa sökandet efter flerbarnsmorsan Jeane som blir kidnappad av IRA:
Boken är bra men det är sjukt mycket namn att hålla koll på. Och man hoppas fram och tillbaka i tiden hela tiden. Men den är mycket intressant att läsa. Det var verkligen krig på allvar och man blir lite förvånad att det var så grovt våld. Och att engelska militären knäppte folk lite hit och dit och torterade folk.
Och omvärlden verkar inte ha brytt sig så mycket,
Man är verkligen lyckligt lottad som är uppvuxen i Berverly Hills i Vinsta. Visst fanns det motsättningar även där, och ibland var man tvungen att passera genom the Valley där Propagandamiistern bodde. Men det var nog tuffare för katolikerna och protestanterna att passare genom varandras områden.
Boken får 7 blodiga söndagskavajer av 10. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Vi får följa motsättningarna på Irland från sent 60-tal till nutid. Boken går igenom många av de tongivande karaktärerna inom IRA och hur vissa utvecklas mot en mer politisk roll medan andra håller kvar vid våldet.
Historien är ganska spretig med en väldig massa personer att hålla koll på.
Jag tycker det var intressant att läsa om motsättningarna på Nordirland och hur IRA opererade. Det var dock rätt segt stundtals med mycket saker som inte riktigt förde historian framåt. Jag förärar detta alster med 6 stycken röda sammetskajaver |
| |
| Raspberry boy, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Säg inget - Patrick Radden Keefe
I denna bok får man en väldigt detaljerad bild av en väldigt massa personer som på ett elller annat sätt varit involverade i konflikten på Nordirland. Hela boken börjar med bortförandet av en till synes oskyldig 10-barnsmamma i Belfast 1972. Efter det får man höra om en väldans massa bombningar, avrättningar, informatörer och hur IRA egentligen inte ville skada några med sina bomber utan bara skrämmas och förstöra lite. Boken var lite för långdragen och detaljerad på sina håll men på stora hela var det intressant läsning och jag förärar den med 6 stycken små bilbomber. |
| |