|
| |
| Direktoern, Betyg 5/10 sammetskavajer |
Klein är en underhållande mannen på gatanbok som passar bra som dasslitteratur. De enskilda berättelserna är lite för långa för att funka vid ett vanligt toalettbesök. Men på utedass blir de perfekta. Iallafall tror jag det. Det var länge sen jag var på utedass och har därmed inte testat med denna bok. Jag gubbgissar att det är så.
Kapitlet med bastun var bäst. I övrigt kommer jag inte ihåg så mycket från boken vilket är ett tecken på att den inte var så bra.
Jag ger Klein 5 röda sammetskavajer |
| |
| Dvärg, Betyg 6/10 sammetskavajer |
En bok med total avsaknad av röd tråd. Tycker den var väldigt lättläst och stundtals underhållande. Men det var ingen rak berättelse utan snarare en radda berättelser som inte alls hände ihop med varandra förutom om att alla verkade utspelade sig i Österbotten i norra Finland. Typ som en novellsamling. Men som sagt, ganska underhållande att läsa ändå så boken får ändå 6 röda sammetskavajer i betyg.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
I Klein möter vi ett gäng österbottningar i korta noveller. Att författaren är med i KAJ får en redan innan att misstänka att detta kommer att vara finlandssvensk buskis. Det visar det sig också vara, dock med en mycket tragisk underton.
Livet i Österbotten verkar vara så trist att det blir kul, att läsa om iallafall! Jag tror nog dock att denna bok inte bara beskriver Österbotten utan den nordiska glesbygden överlag ganska bra.
Trots att boken var kort fick man med sig många minnesvärda berättelser, min favorit var solklart den om Robert som gjorde excel-filer med rea-priser och fick ett pris på en gravsten man bara kan få en gång i livet.
Även Bastutronen var mycket roande och hade en viss igenkänningsfaktor från när man gjort allt man kunnat för att basta ut släktingar i Finland och med skräck i ögonvrån sett visaren på termometern stiga mot nivåer som endast går att uppmäta på solen.
Även Smörgåstårtan är en berättelse som är svår att smälta. En riktig urladdning! Jag tycker kanske att Åhman gjorde lite fel här som inte hade den berättelsen sist då den verkligen hade fungerat som ett crescendo. Till skillnad från killen i boken älskar jag smörgåstårta och funderar nu på att byta karriär till präst i Österbotten när man nu vet hur mycket smörgåstårta de verkar äta!
Överlag var boken till skillnad från KAJs låtar riktigt kul, jag trodde den skulle vara mycket kassare. Jag förstår att några bokboegar kommer att bli förgrymmade för att vissa delar är skrivna på dialekt. Men ett tips här är att läsa upp det ni inte förstår högt. Då kommer ni att fatta. Jag ger boken 8 av 10 kalsare
|
| |
| Mästermannen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Klein skulle kunna tjänstgöra som en handbok om hur man ska vara en verklig karl, i Finland, och är en samling noveller om olika finnpajsare i Finland, en del verkar rent självbiografiskt skrivet i jagform och andra påhittade eller inspirerade av verkliga händelser i tredje person.
Boken är väldigt humoristisk, blir aldrig tråkig och går snabbt att läsa igenom.
Roligast var första novellen om en bondtölp som inte har förmågan att hålla munnen stängd och en annan typ som köpte en gravsten och en likkista på rabatt.
Jag tycker boken var mycket bra och rekommenderar den starkt. Den får åtta svettluktande sammetskavajer! |
| |
| Planekonomen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Axel Åhman är inte bara bra på bastu, han är även bra på böcker.
Mycket av den här boken kretsar kring riktiga finska karlar i olika åldrar. Och dessa karlar gör en rad finska manliga grejer, allt från att dricka för mycket sprit, bada bastu för länge till att åka skidor. Ingen av dessa karlar vill visa sig Klein, det förstår jag trots min låga finskhet. Det vill ju ingen. Som rikssvensk med låga 3,3% finskt DNA tillhör jag den grupp män som stundtals måste sitta på barnbänken vid bastubad men jag måste säga att jag har utomordentlig grundkondition och är helt OK på att dricka sprit. Så man kan säga att jag är halv-klein.
Jag har svårt att välja någon favorit bland dessa noveller. Alla är sjukt bra men på olika sätt. Jag vet inte om boken hade varit lika populär hos någon av kjoltygens vindrickande bokklubbar. Kjoltyg är nog för kleina för en bok som denna.
Boken får hela 8 av 10 svenskfinska kavajer.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
I Klein får läsaren ett antal korta noveller som handlar om österbottniskt småstadsliv ur ett manligt perspektiv. Språket är fullt med uttryck som ibland kan vara svåra att tolka. Texterna är ganska vassa med mycket inbakad humor.
Jag gillar detta. Jag kom på mig flera gånger med att skratta högt, som när en av huvudpersonerna i en novell tog sig för att rida på en ko. Man fick även en intressant inblick i den manliga bastukulturen i Österbotten som tycks mycket mer machobetonad än vad jag är van vid. Andra noveller som stannar kvar med mig är gubben som köper en gravsten på rea, samt prästen som ogillar smörgåstårta.
Jag förärar Klein med 7 stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Klein - Axel Åhman
Väldigt lättläst novellsamling som fick en att dra lite på smilbanden under läsningen. Men den var även precis lika lättglömd som den var lättläst och så här några veckor efter att ha läst den är den enda historia jag kan komma ihåg den om snubben som köpte diverse begravningsartiklar på rea. Man har ju alltid undrat lite över hur skönt det är att sova i en likkista. Boken får 4 gravstenar i betyg. |
| |