|
| |
| Direktoern, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Gregorius är en svår bok att recensera.
På ett sätt tycker jag om boken då Bengan Ohlsson har ett bra språk som skulle kunna varit skriven i samma tid som Doktor Glas. Doktor Glas har jag för övrigt läst men kommer inte ihåg något av vilket innebär att den troligtvis var ganska kass. Misären och handlingen i Gregorius får mig att vilja läsa vidare.
Men.. den är fruktansvärt tråkig. Vi får följa denna osäkra, egocentriska, våldtäktsman till präst under 422 sidor och man blir bara mer och mer äcklad för varje sida.
Och så det där med stumpen. Varför stumpen? Har jag missat att prellen har blivit stympad? Bara användandet av stumpen gör att betyget sänks från 4 till 3 röda stumpar. |
| |
| Dvärg, Betyg 6/10 sammetskavajer |
I Gregorius befinner vi oss helt och hållet inlåsta i en persons tankar och iakttagelser, rakt igenom. Detta gör att man liksom aldrig får svar på de frågor man får som läsare. Så man får därför en väldigt avgränsad bild av skeendet. Men detta till trots, eller kanske tack vare detta, får vi väldigt bra miljöbeskrivningar, personbeskrivningar och såklart framförallt bra beskrivningar av hur pastor Gregorius tankar rör sig hit och dit.
Tankarna och boken flyter på bra, utan att något egentligen händer. Men varje detalj beskrivs så detaljerat. Men ändå utan att det egentligen känns detaljerat. Märklig känsla.
Jag tänkte gång på gång genom boken att det här det är en bra bok. Alltså rent objektivt är det en bra bok. Jag tycker kanske inte det själv, men jag fattar att det här är en bra bok.
Jag tycker jag det var en ganska bra bok så betyget blir sex röda sammetskavajer.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 2/10 sammetskavajer |
Gregorius. Författaren Bengan O har här skrivit en egen bok om pastor Gregorius som är en av bifigurerna i Doktor Glas av Hjalle S.
I boken får man Greggans perspektiv på vad som sker i boken om Glas. Handlingen är därmed i princip densamma. Benke har hittat på en del nytt och kör även på med en hel del gammalt.
En del i boken som Benkan själv hittat på är när Greggan är på spa. Det som blir dåligt med att han här får veta att han inte har hjärtfel är att det då blir rätt ologiskt att han i slutet skulle ta hjärtmedicin. Mestadels går boken dock ut på en massa tjat som pågår i Gregorans hjärna. Han försöker rättfärdiga sina asiga handlingar med att han är ett offer.
Jag förstår inte riktigt varför man vill göra böcker om andras karaktärer på detta sätt. Kanske skulle man själv skriva en bok om Krösa-Maja, Filifjonkan eller om självaste Tom Bombadills inre dialoger? Men vem skulle vilja läsa om det? Figurerna finns ju redan i en annan bok som någon annan skrivit, och det borde väl därför vara den författaren som skriver det. Det hela känns som ett plagiat. Hitta på något eget Bengan!
Jag gillade inte doktor Glas men den var iallafall cool på det sättet att den nog var chockerande när den släpptes. Hjalle hade mod nog att kritisera prästerskapet och att man på den tiden knappt gick skilja sig. Det här känns bara meningslöst. Jag vill även påtala för de medlemmar som vilseletts att tro att Benkan O hittat på det här med att skriva böcker om figurer ur Hjalmars verk att de har trott fel. Redan 1973 släpptes boken Lydia av förattarinnan Gunn-Britt Sundström som handlar om en karaktär ur Hjalles bok Den allvarsamma leken. Bra författarskap där Bengan! Allt är plagiat.
En annan dålig grej med boken är att den är skriven i jag-form. Det blir ju lite konstigt i och med att den som berättar allt blir mördad i slutet. Är det en död person som är berättaren? Skriv det i början då. Gör inte om, men om du måste (och är kulturskribent på DN) gör åtminstone rätt!
2 prästostar av 10
|
| |
| Mästermannen, Betyg 1/10 sammetskavajer |
Vi har tidigare läst Doktor Glas i bokklubben och jag tyckte idén om att få höra berättelsen från en annan person i dramat, nämligen pastorn Gregorius, som Bengt Ohlsson skrev en bok om för ett par år sedan och som han vann Augustpriset för år 2004.
Jag gav Doktor Glas tre röda sammetskavajer och tänkte det här kan ju inte vara sämre än så i alla fall.
Ack, så fel jag hade.
Den här boken får en att överväga om yttrandefriheten är fel. Varför ska man inte skydda folk och fä från att läsa sådan här dynga? Jag tyckte boken var seg från första början och det kändes som om den aldrig skulle ta slut. Pastorns eviga dravel om det ena och det andra fick Doktor Glas att framgå som en ganska rolig prick i jämförelse med pastorn.
Jag läste klart boken av två anledningar. Den ena var att slippa förnedringen att köpa tre trisslotter och den andra var för att nå slutet, grande finale, när Doktor Glas äntligen gör slut på eländet som bok med ett piller som pastorn snällt sväljer och dör.
Boken får en röd sammetskavaj. |
| |
| Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Att läsa en bok som bygger på en karaktär i en bok kan ju vara intressant om man kommer ihåg boken som boken bygger på.
Det var nämligen 20 år sedan jag läste den ursprungsboken Doktor Glas. Jag gav denna bok 3 av 10 sammetskavajer. Jag väljer att återge följande citat från den utmärkta recensionen jag skrev till mötet 24 oktober 2004: ”Doktor Glas är mycket seg att läsa om man kan nästan tro att den är skriven av en tysktalande författare”.
Gregorius som boken vi nu läst heter berättar prästen Gregorius perspektiv av sagan om Doktor Glas och Gergorius/Greggans tankar kring livet och annat.
Ett stort problem för mig som läsare att jag råkat glömma Doktor Glas under de 20 år som gått sedan jag läste den. Så detta blir som att läsa en bok som inte bygger på den bok. Trots det är det en ganska så bra bok. Även om berättelsen inte är fantastisk är den väldigt bra skriven. Språket flyter på bra om och beskrivningar av både personer och platser är mycket bra skildrade. Greggan är en sjukt osympatisk person med pedofiliska drag som ständigt våldtar sin fru Helga, sjukt vidrig helt enkelt. Men det slätar han över och säger att stumpen ska ha sitt.
Boken hade nog varit ännu bättre om man tyckt att boken som boken bygger på var bra och man kom ihåg den, men trots det får boken som vi nu läst 7 av 10 prästsammetskavajer.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Gregorius är Bengt Ohlssons skildring av Hjalmar Söderbergs karaktär från Doktor Glas. Ur Gregorius egen synvinkel får läsaren följa med i hans agerande och hur han tänker och det visar sig att han är både våldtäktsman och pedofil. Något som inte verkar bekomma honom nämnvärt.
Ohlsson låter också läsaren förstå att trots Gregorius osmakliga utseende samt vidriga karaktär så finns det ändå någon som älskar honom, i det här fallet hans korta romans Anna.
Språket är väldigt målande och utsvävande vilket gör det lite segt att ta sig igenom, även om jag tycker det går lite lättare i andra halvan av boken.
Jag betygsatte Dr Glas med 5 stycken röda sammetskavajer när jag läste den. Jag är beredd att ge Bengt Ohlssons försök att beskriva Gregorius 100 år senare 6 stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Gregorius – Bengt Ohlsson
I denna bok får man följa vad tydligen är en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter, Pastor Gregorius. Personligen skulle jag nog påstå att han ligger väldigt långt ned på denna lista främst för att mannen på gatan nog inte har den blekaste aning vem han är. Men han är i alla fall tillräckligt känd för att Bengt Ohlsson skulle få idén att skriva en hel bok om denna karaktär som spelade stor roll i den svenska klassikern Doktor Glas. Personligen skulle jag önskat att Bengt Ohlsson var lite mer som mannen på gatan och inte haft en aning om vem Gregorius var, då kanske denna bok aldrig blivit till och jag skulle sluppit läsa den. För även om jag gillar själva idén att sno en karaktär från en annan bok och skriva en helt ny bok om denne. så var detta bara en massa självömkande dravel. I Doktor Glas så får man intrycket att doktorn gör Helga en tjänst som mördar Gregorius men det är ju inte fallet alls! Nej det var ju bara doktor Glas som assisterade Gregorius med dödshjälp visserligen utan att den gode pastorn visste om det. Men att efter läst 422 sidor av Gregorius självömkande monologer så kan man ju inte dra någon annan slutsats än att döden kom som en lättnad för honom. Men boken får pluspoäng för kreativitet så jag ger den 3 glas mineralvatten i betyg.
|
| |