|
|
| Titel | Väggen | | Författare | Marlen Haushofer | | Skriven | 1963 | | Antal sidor | 255 | | Läst | 2021-01-29 | | Vald av | Direktoern | | Omdöme | 5/10 | | Datum för diskussion | 2021-01-29 | | Plats för diskussion | Videokonferens | | Musiktema | Covers |
| | | |
|
| | | Direktoern, Betyg 7/10 sammetskavajer | Är väggen verkligen en vägg eller är det en metafor för huvudpersonens flykt från samhället?
Väggen är en annorlunda bok med riktigt fina naturbeskrivningar. Man kan verkligen leva sig in i huvudpersonens misär.
Det enda negativa med boken är att det saknas kapitel. Ibland kan det bli lite snurrigt om det då- eller nutid.
Språket är enkelt men målande.
Jag gillar Väggen och ger den 7 röda sammetskavajer | | | | Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer | Varning! Nedanstående recension innehåller spoilers!
Det här är minsta sagt en märklig bok. Boken utspelar sig i lugn och maklig takt över några års tid. En majoritet av den handlar om livet som en kvinna lever ensam tillsammans med några djur i en stuga i alperna. De mödor hon har med att slå hö, hugga ved och föra sina djur till grönbete på fäbodvallen. Men de två ytterligheter som ringar in berättelsen berörs enbart på några få sidor. Det första, att hon en morgon vaknar och upptäcker att en genomskinlig vägg skiljer henne från byn, och det andra att hon skjuter ihjäl den enda levande människa hon träffat på flera år. Däremellan är det oro kring hur katten ska klara sig i mörkret på natten, att hon trots äckel måste skjuta hjortar för att få mat, hur hon låter potatis gro för att sätta den och annat som hon lär sig genom att läsa bondepraktikan. Det antyds emellanåt att det kommer ske något med hennes djur men det glider liksom bara in i berättelsen om stretandet och svårigheterna att leva som ensam människa i tron att alla andra är döda.
Men konstigt nog tycker jag att boken känns spännande och jag vill läsa vidare för att få veta vad som ska ske. Och när det till sist i bokens sista skälvande sidor sker så är det så kort beskrivet att det lämnar en sjujäkla massa frågor till mig som läsare. Det blir som om jag både känner jahapp var det allt, till att tänka massa kring hur hon agerade, varför hon gjorde så, hur hon borde ha gjort, eller varför hon inte tänkte si eller så eller reflekterade mer över det som skett. Intressant berättargrepp minst sagt!
Boken får starka sju röda sammetskavajer i betyg.
| | | | Finnen i hamnen, Betyg 6/10 sammetskavajer | Väggen är namnet på denna bok. Visst finns det med en vägg i boken, dock borde kanske "Kossan" varit ett bättre val av titel. Boken handlar nämligen väldigt lite om den genomskinliga vägg som plötsligt dyker upp runt den jaktstuga som kvinnan det handlar om befinner sig i. Det handlar mycket mer om en ko som kvinnan hittar. Det handlar även mer om hunden Lo, några kattor och en tjurkalv än om den faktiska väggen.
Kvinnan upptäcker väggen när den tjocka gubben som äger jaktstugan och hans flamma inte dyker upp igen efter en shoppingtur. På andra sidan väggen verkar alla männsikor dött av något massförstörelse vapen.
Huvudpersonen funderar då lite på att blåsa skallen av sig med en hagelbrakare men väljer istället att bli bonde. Hon hittar en ko och överlever genom att dricka spenvarm mjölk och bränn-nässlor. Mums! Ju längre tiden lider desto mer bonde blir kvinnan och hon finner sitt tidigare liv mer och mer meningslöst. Det hela slutar med att en annan människa dyker upp efter ett par år och han slår på någon hundradelssekund ihjäl kvinnans tjur och hund. Hon skjuter då ihjäl karln utan en blinkning. Djuren är ju nu hennes familj.
Saker jag tyckte var bra med boken:
Författaren Marlen Hausdorfer tar upp intressanta frågeställningar angående människan, naturen och naturens kretslopp. Har allting gått för långt i människans utveckling? Ja det verkar man redan tyckt på 60-talet när denna bok skrevs.
Jag gillade även Marlens sätt att använda spoilers i sitt skrivande. Läsaren fick tidigt veta att hunden Lo, katten Pärla och Tjuren Tjur kommer att dö men inte hur. Utan dessa spoilers hade boken varit ännu enformigare än den faktiskt var. Riktigt snyggt!
Saker jag tyckte var dåliga:
Det blev enformigt att läsa om allt mjölkande, mockande, regnande och snöande. Boken handlade mer om kon än om katastrofen.
Jag kanske missade nåt men hur blev kon gravid första gången? Var den redan gravid? Kan kor ge mjölk fast de är gravida kanske?
Överlag hyfsad bok med intressanta tankar som tyvärr dränks i en massa hö etc.
6 av 10 lodenrockar
| | | | Planekonomen, Betyg 2/10 sammetskavajer | Väggen är en väldigt långsam historia om en kvinna som är uppe i Tyrolen för att chilla när hon plötsligt går in i väggen. Väggen vill inte flytta på sig så hon får anpassa sig till sitt nya liv som tyrolerkvinna. Berättelsen är nedskriven av kvinnan och innehåller allt hon hittar på under dagen och natten. Hon berättar tidigt att hunden som hon har med sig kommer dö. Den går gör övrigt in i väggen först. Men hur dör då hunden som heter Lo? Det får vi inte veta förens i slutet av boken. Ett väldigt smart drag av författaren. För allt annat än Los död är väldigt tradigt. Kan tänka mig att det är intressantare att läsa Bondepraktikan än denna bok. Vi får följa en massa snack om boskap, husdjur och olika grödor.
Vissa saker är väldigt detaljerat beskrivet, som t.ex. hur blasten på potatisen ser ut och andra mer väsentliga saker är helt utelämnade, som t.ex. frågan om onani. Onanerar hon inte alls i sin ensamhet? Och hur gör hon med alkohol, varför brygger hon inte lite nässelvin?
Boken är väldigt lättläst men som sagt ointressant. I slutet blir det dock lite action när man får reda på att Lo blir dödad av en gubbe i fina kläder som både dräper Lo och en tjur med en yxa.
Sen är boken slut.
2/10 röda tyrolerkavajer
| | | | Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer | Väggen handlar om en kvinna som en dag finner sig avskärmad från resten av världen av en genomskinlig vägg. Hon lever i sin ensamhet i en jaktstuga tillsammans med några djur och brukar jorden för att överleva.
Språket och berättartekniken i väggen är intressant. Boken har inga kapitel och väldigt lite styckeindelning. Läsaren blir tidigt varse att detta är en en berättelse som huvudpersonen har skrivit ned i efterhand, dock är känslan när man läser att det mesta sker i nutid - förutom då och då där det kläms in saker som kommer att hända i framtiden. På detta sätt skapar Haushofer en spänning och förväntan på vad som kommer att ske senare.
Jag gillade Väggen. Hade den inte varit skriven med fingertoppskänsla hade det varit jobbig att läsa, men nu flyger sidorna fram och jag kan nästan inte lägga den ifrån mig. Några delar är lite främmande för mig, till exempel varför huvudpersonen inte lägger mer fokus på att förstå var väggen kommer ifrån och hur man kan komma förbi den.
Vi har diskuterat "spoilers" en del på sistone. I mitt tycke är det inte en spoiler om författaren använder en berättarteknik som i t ex väggen, eller om något utspelar sig i en historia som har en icke kronologisk ordning. En spoiler som jag ser det är när någon berättar om innehållet innan författaren har tänkt sig att läsaren skall ha informationen, vilket i sin tur kan påverka upplevelsen.
Jag förärar väggen med sju stycken sammetskavajer | | | | Raspberry boy, Betyg 4/10 sammetskavajer | Die Wand – Marlen Haushofer
Ja, was soll ich zu diesem 245-seitigen Roman sagen? Das erste kann sein, dass Sie es leicht auf ungefähr 15 Seiten verkleinern können, ohne etwas zu verpassen, und dann meine ich absolut nichts von der Handlung. In dem Buch können Sie den Bericht einer Frau über ihr Leben lesen, das hinter einer unsichtbaren wand gefangen ist und wo alles Leben außerhalb die wand gestorben ist. Im Spannungsbuch passiert eigentlich nichts, aber es ist meistens ein langweiliger Bericht über ein Bauernleben in den Alpen. Das einzige, was die Aufregung am Leben erhält, ist zu wissen, wie der Hund Lo sterben wird. Allerdings würde ich nicht sagen, dass das Buch schlecht ist, nur ziemlich langweilig. Ich schenke es mit 4 roten Samtjacken.
| | |
|
|