|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Koka Björn är en mannen på gatandeckare där man bytt ut Martin Beck mot Prosten och Gunvald mot nåjden Jussi.
Prosten skulle lätt platsa i CSI med sin förmåga att hitta pennrester i skogen och tyda fingeravtryck.
Boken svävar mellan enkelt språk och handling till att flumma iväg rejält med kvinnor som föder varelser som skulle platsa i X-Files.
Och sen väcker den en fråga: Varför tog det nästan 200år för potatisen att komma till norra Sverige?
Koka Björn får 4 röda sammetskavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Koka björn utspelar sig vid tiden för en pågående väckelserörelse år 1852.
De personer vi i huvudsak får följa är prosten, som möter motstånd eftersom han är kritisk till drinkare, och Jussi som är en hemlös samisk ung man som prosten tagit under sina vingar.
Björnen kokas relativt tidigt i berättelsen och titeln är ganska vilseledande. Om man förväntade sig en berättelse ala into the wild så blir man nog besviken. Visst vandras det en del på fjäll och myrar för att samla växter till herbarium men mycket mer än så blir det inte. Det får mig för övrigt att tänka på då jag i högstadiet fick en läxa över sommaren att samla ihop minst 30 växter(!) och göra ett herbarium för att kunna få betyg 3 i biologi. Den flitige som ville ha chans på de högre betygen 4 och 5 skulle samla ihop 40 respektive 50 olika växter som alla skulle torkas, pressas och sedan prydligt sättas in i herbariet där namn på både svenska och latin skulle radas upp. Jag gissar att min gamla biologilärare Birgitta nog skulle gilla prosten eftersom han var så förtjust i växter.
Nåväl, efter att björnen kokats så utspelar sig en rad händelser berättat i maklig takt. Vi får stöta på en del halvt udda personligheter som mer eller mindre tillför berättelsen något. För att nämna några så har vi konstnären som kommer söderifrån och har koll på vad som är hett där, som till exempel fotograferandets konst. Vi får även stifta bekantskap med en länsman som är till synes otroligt dålig på sitt jobb och till råga på allt dessutom är en drinkare av rang som intar konjak till såväl frukost som middag.
Varvat med detta får vi följa prostens kamp för väckelsen och det tvivel han bär på. Vi får också en inblick i Jussis kamp för att lära sig såväl talets gåva som att socialisera med andra människor. Andra människor i allmänhet och människor av motsatt kön i synnerhet. Eftersom han följer "mästaren", som han kallar prosten blir det problematiskt och skamligt att han vid ett danstillfälle upptäcker att det är otroligt mycket enklare att socialisera efter en stadig sup. Det är inte utan att man kan känna igen sig i den känslan, även om skammen för en sup inte har samma magnitud för mig, som icketroende, som det hade för Jussi.
För att summera detta så är boken läsvärd. Mikael Niemi får den långsamma berättelsen att ändå flyta fram i ganska rask takt trots att den både fokuserar på spektakulära händelser och prostens och Jussis tvivel och kamp.
Boken Koka björn får sju röda sammetskavajer i betyg.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| Koka björn!Keitä karhu! Jomala auta! I denna bok handlar om prosten Lars Lewi Læstadius. Jag visste inte så mycket om honom tidigare, bara att han var nånslags råreligiös dåre som inte tillät att folk i norr hade gardiner då han ansåg dessa vara djävulens kalsonger. Här får vi lära oss att han utöver att vara en råreligiös dåre, helnykterist, botaniker, frenolog och deckare. Det sistnämnda visade sig dock efter en efterhandsgoogling vara hittepå. Lars gillade ej drinkare då hans farsa hade risigt ölsinne och bestämde sig därför att förbjuda folk att greppa flaskan med hjälp av hot om Beelzebub eller Pirro som han heter på finska. På 1800-talet verkar inte måttligheten ännu vara uppfunnen. Man måste antingen vara en drinkare utan gränser och ligga och halsa brännvin naken i en kåta eller vara en hjärntvättad jesus-nisse. Nog om detta. Boken handlar om ett gäng mord som kirrkkoherran Læstadius och hans samiska sidekick Jussi tar sig an att lösa. Det är rått och skitigt beskrivet och man får lite vibbar från boken 1893. Mordgåtan är riktigt bra och rafflande i cirka 75 procent av boken. Slutet är förvirrat och mordgåtan alldeles för lätt att lista ut som Raspberry boy kommer att skriva. Jag tycker dock att de första 75 procenten är riktigt bra och det är ett extra plus att en massa roliga kristna fraser på finska då och då dyker upp och förgyller! Voi jeesuksen kristukseen. Jag vill därför ge boken shcuuuuu prästkåpor. Ett tips till Dirren är att spana in sidan 68 extra noga eftersom vi där återigen får lära oss vad ett orv är! |
| |
| Planekonomen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Koka Björn är en mycket underhållande bok om en präst/Sherlock Holmes/Leif GW-personhedersknyffel som tar sig an en stackars lappojke och lär honom allt han kan, Som läsare får vi en hyfsat korrekt historielektion och ett antal skratt och smil på smilbanden. Det är en hyfsat mastig bok men språket och historien gör att den är lätt att tugga sig igenom. Lika lätt som man tryggar en gammal gröt man fått i sin kosa.
Boken föräras med hela 8 kavajer av björnskinn. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Historien utspelar sig i byn Kengis i norra Sverige på mitten av 1800-talet. Vi får följa byns prost och samepojken Jussi som han tar hand om. Genom boken får vi följa hur prosten och Jussi, likt Sherlock Holmes och Dr Watson försöker fånga en mördare där polisen tycks gå bet.
Språket är fullt av ålderdomliga och dialektala ord vilket gör det lite tungt att läsa till en början, detta lättade dock ett tag in i boken och flytet blev bättre.
Jag gillar de delar av boken som beskriver dåtidens samhälle i Norrland samt karaktärerna i boken. Jag faller inte riktigt för kriminalhistorien då den känns tillkrånglad och inte så sannolik.
Jag förärar koka björn med 6 stycken röda sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| I denna historiska roman får man följa när mästerprosten mästerbotaniken och mästerdeckaren Lars Levi Laestadius löser mordfall med sin lapphund uppe i Lappland på 1850-talet. En riktigt bra bok där Mikael Niemi visar klåparen Natt och Dag hur en historisk slipsten ska dras. Boken föräras med 7 ståtliga predikanter. |
| |